Myskoxar är stora djur som liknar bisonoxen, men de är
mindre än kor och ullen är lika som på våra får.
Den är närmast släkt med får och getter.
Myskoxarna lever fortfarande kvar i de karga och kalla tundraområdena längst i norr och har inte förändrats
något sedan de gick sida vid sida med mammutarna.
På Grönland lever myskoxarna som det alltid gjort i
flockar ute i det barska arktiska landskapet.
Myskoxar gör nästan allt i tätt samspel och de
lever mycket socialt.
I mitten av 1800-talet var myskoxarna utrotade i
Nordamerika och fanns bara naturligt på Grönland.
Djur från Grönland infördes till Canada 1930 och i dag
lever de vilt i Canada, på farmer i Alaska, Canada och
Montana samt några få djur i Ryssland, Norge och Sverige.
Myskoxen trivs bara i de regioner där temperaturen mitt
i högsommaren understiger 10 grader. Trotts att de fäller bottenullen på försommaren så gillar de inte värme.
De myskoxar som inte lever i den hårda och karga
arktiska miljön som de är skapta för får problem
med sina hovar, och till sist kan de inte gå. Myskoxen är ett slidhorndjur och partåigt hovdjur.
Vid allvarligare hot mot hjorden ställer de sig sida vid
sida i en hästskoformation och enstaka djur springer
fram och attackerar fienden. Vid flykt springer de sida
vid sida. Myskoxens naturliga fiende är vargen,
björnen och människan.
Myskoxen är fridsam, men kan bli farlig om man råkar
komma för nära. I Sverige får man inte medvetet komma
dem närmare än 100 meter.
Myskoxen blev fridlyst 1959 och tillhör kategorin
statens vilt sedan 1988.
Kroppslängd: ca 200 – 250 cm Boghöjd: ca 120 – 165 cm Vikt: myskoxen är kort och robust. Hannen väger ca 225 – 400 kg och korna är lättare i genomsnittet än tjurarna och väger 200 – 300 kg.
Föda: På sommaren håller sig flocken i fjällnära skogar
